Vol 8 2004 - Review by Ulf-Erik Slotte, Finnish Ambassador to AustraliaAuthor: Tony Griffiths
Kunskaperna om de nordiska länderna är av lättforstaeliga skäl relativt minimala i Australien. Det väldiga avstandet samt det faktum att undervisningen i australiensiska skolor lägger vikt vid det egna omradet och den brittiska världen gör att vara länder forblir relativt okända. Det finns visserligen en allmänt positiv känsla for Norden och den växande turismen har gjort att allt fler australienser ända besökt nagra av de nordiska länderna.
Tony Griffiths, en australienser av irländsk härstamning som undervisar i nordisk historia i Flinders universitet i södra Australien, har nu forsatt sig att bota kunskapsbristerna. I en nyligen utkommen bok Scandinavia har han pa ett initierat och underhallande sätt behandlat de nordiska länderna. Rubriken till trots ges ocksa finland lika mycket utrymme som de tre andra länderna, medan Island tyvär blott helt kortfattat omnämnes pa ett par sidor. Griffiths behandlar ett land i taget, men med manga hänvisningar till forhallandena till grannländerna och ocksa till utvecklingen i Europa och i världen överhuvud.
Författeran har plöjt igenom ett väldigt material och pa ett lyckat sätt komprimerat det till en bade lättläst och innehallsrik bok, ehuru vissa forenklingar kanske maste accepteras som oundvikliga. Han blandar pa ett fascinerance sätt samman historia, politick och kulture, och ger dessutom ett antal vinjetter av de nordiska poertalfigurerna fran dessa omraden. Författarens balanserade presentation är värd beröm, ehuru det forefaller som om han nagot skulle nedvärdera det svenska samhället och ironisera över det i onödan. Troligen har Roland Huntfords inflytande gjort sig märkbart.
En del misstag kan dock papekas. Stauning i Danmark var inte ar 1924 den forsta nordiska socialdemokratiska statsministern utan det var Hjalmar Branting i Sverige ar 1920. Den ryska tsaren blev inte storfurste av Finland pa 1890-talet utan i böran av den ryska tiden. Antalet senatorer i Finland var inte tjugo utan ca hälften. Immanuel Nobel flyttade inte till Ryssland ar 1842 utan fem ar tidigare. Lantdagen i Helsingfors hade ar 1906 inte 190 utan 200 representanter, Griffiths ahr tappat bort 8 gammalfinnar och 2 kristliga. Mängden beslagtagen alkohol i Finland ar 1921 kan ine pa nagot sätt ha uppgatt till 72 miljoner tier utan bör ha varit betydligt mindre. Paasikivi blev president 1946 och inte aret innan.
Det ger en skev bild att säga att Mannerheim avgick som president i protest mot krigsansvarighetsdomarna. Finska och svenskan jämställdes tidigare än 1902.
Nagot fragande ställer man sig infor uppgifterna att spetälskan var vanlig i Norge i början av 1800-talet och att de anställda vid Carlsbergs bryggeri har 3 1/2 liter öl om dagen i löneforman. Karan över Norden är onödigt spartansk och trots att Griffiths nämner att Vänern är Nordens största sjö, sa är blott inritad. Att Runeberg verkade vid Porvoo lyceum'ser ocksa litet underligt ut. Nordiska radet nämns men däremot inte Nordiska ministerradet. Den ojämnt satta marginalen ser märkvärdig ut i dessa datorernas dagar. Mobergs emigrant-epos är i fyra och inte i tre delar.
Förmodligen finns det andra felaktigheter ocksa, men denne anmälare vill i varje fall hellre se till de positiva sidorna och uttrycka sin glädje över att boken kommit till och fel av ovanämnd karaktär spelar en ganska liten roll for den australiensiske läsaren och kan säkert lätt rättas till i foljand upplaga. Man läser boken med intresse och behallning och Griffiths är att gratulera till sin bok, som gärna kan sättas i handen pa vilken som helst engelskkunnig besökare i Norden.